,,,detta årets sista dag och timme. Oj, vad jag tycker tiden har gått fort detta sista halvår. Jag hann inte riktigt med, tänker jag. För många år sedan läste jag Bodil Jönssons ”10 tankar om tid”. En sak som satte sig i mitt huvud var ställtiden. som jag minns och tolkat det så är ställtiden en tid att ta tillvara på vid olika tillfällen i livet. Exempelvis när kaffeautomaten tar lång tid på sig- tänk inte på det utan nyttja tiden till att se dig omkring på vad som händer i rummet. Eller att när man är ute på vandringen stanna upp och se det som finns omkring oss, lukta, känna och bara vara. För tiden den går oavsett vi vill eller inte..Så ett litet nyårslöfte är att nyttja ställtiden….
Psst jag kommer klar utmaningen, vilket jag såg som en RIKTIG utmaning för en vecka sedan…
,,,kräver kod. Kod till mobil, kod till dator, kod till bankid osv. Om man inte har sin kod så är det som att man inte har någon identitet.
Och sen ska man komma ihåg alla koder så då gäller det minnet är med en. Koderna ska innehålla siffror, specialtecken, och bokstäver, både stora och små. En viss längd krävs också.
Besökte min äldre moster, som inte anser sig vara gammal. Hon funderar över vad allt detta med koder, integritetsskydd, rädslor för okända händelser och att ingen längre går att prata med (för att beställa tid eller berätta om sin sjukdom) innebär för världen. Och det är kanske något att fundera över.
Knolling is the process of arranging different objects so that they are at 90 degree angles from each other, then photographing them from above. Knolling creates a look that is very symmetrical and pleasing to the eye, and it also allows people to see many objects at once in a single photograph.
,,,och att göra det tillsammans med andra som delar hobbyn är trevligt. inte bara trevlig, utan supertrevligt. En dag med den fotogrupp jag ingår i. Här står en av de andra deltagarna och funderar över inställningar. Utmaningen är det starka solljuset och vissa kontraster som uppstår mellan ljust och mörkt.
Här sitter vi och döljer våra ansikten. Vi vill inte se, vi vill inte höra, vi vill inte veta. Ihopkrupna, dolda för världen. Världen den fina, den underliga och den i obalans. Men vi sitter tillsammans – det ger hopp. Det ger möjligheter. Det ger styrka.
Två böcker i närtid. När jag väl kom igenom Joyce Carol Oates bok så har jag hunnit läsa annat också. Jag är boknörd och älskar böcker. Står där vi försäljningsståndet och läser baksidor och tycker allt är så spännande. Köpte just en sådan bok som Pam Jenoff skrivt. ”Kodnamn Safir” är namnet. Blandad känsla av boken, lite för ”enkel” i min smak. Intressant till viss del men ändå fångade den inte mig. En handling som utspelar sig under andra världskriget med motståndsrörelsen och släktskap i fokus. Från mig får den en 2,5 poäng på en 5-gradig skala.
Bytte till en annan spänningsroman som däremot gav mig lite mer. Tina N Martins bok ”Åskmakaren”. Handlingen utspelar sig i Luleå, där vi bor. Det tänker jag inte har största betydelsen men var bra handling. Tina skriver brutalt och rått. Lite väl mycket i min smak, jag kan nog säga att jag skumläser vissa partier. Tycker ändå jag förstår. Men den är välskriven, spännande och lättläst. Får ca 3,5 poäng på den 5-gradiga skalan.
Jag träffade en person som läser närmare fyra böcker i veckan. En utmaning som jag nog aldrig kommer ta eller ens försöka uppnå. Men i närtid har jag läst två böcker; Arto Paasilinnas ”På spaning efter farfar” och Joyce Carol Oates ”Älskade syster” .
På spaning efter farfar av Aaro Paasilinna
Älskade syster av Joyce Carol Oates
Älskade syster var ovanlig. Hela romanen är en röra med berättelsen, sidfötter och alla tankar som brodern har. Den är på ett sätt intressant läsa men för min del blev det för långt och jag mådde stundtals dåligt av huvudpersonens mående. Arto Paasilinnas ”på spaning efter farfar” var lättläst och tyvärr inte lika underhållande som många av Paasilinnas böcker är. Men ett skönt avbrott efter Oates roman.