Så,,,då var två böcker lästa. Den ena är en som ingår i Akademibokhandelns läseklubb. Det är kul med en läseklubb för jag hittar böcker jag inte annars skulle funnit. Den andra är författad av en optimistkonsult som i livets slutskede valde att skriva en bok om att våga dö.

Jag uppfattar inte att boken är så mycket våga dö utan mer en reflektion över livet och vad som varit bra. Vad som gör var och en av oss till den ”egna” personen som vi blir. Eftersom jag är vagt bekant med båda personerna som skrivit boken och även så finns det händelser som har anknytning till min egen historia så uppskattar jag denna bok. Och det är en mycket optimistisk optimistkonsult som berättat sin historia.

Den andra boken är en viss feelgood bok som heter Fel sida älven. Trevlig, snabbläst och feelgood, tänker jag. Men skulle kunna läsa mer av samma författare.

Jag har kommit in i en läseperiod. Det kanske beror på vädret, kylan, som gjort att man inte har så stor lust med något annat än att kura ihop sig i soffan under en filt. Nyligen läste jag ut Åsa Hellbergs ”Kostermorden – Den femte dagen”. En deckar som utspelar sig på Kosteröarna och i Strömstad. Åsa Hellberg har jag läst tidigare men i feelgood genren. Det var en deckare i den mindre blodiga stilen och det tilltalade mig. En mordhistoria som blandades med polisens egna upplevda mord på maken ex antal år tidigare. Och allt sammanflätades på ett snyggt sätt i slutet. Om det blir fler Kostermord så kommer jag nog läsa även den boken. 

Djävulsdansen av Kiran Millwood Hargrave tog lång tid att läsa. Dels på grund av hundvalp men även för att den är knepig. Lite svår förstå enligt mig. Men till slut fick jag ändå ihop en del trådar. Den utspelas på medeltiden och historien är uppbyggd utifrån historiskt beskrivna händelser, såsom manisk dans. Och till detta har det lagts en historia om en kvinna som befinner sig kring detta. Språket är annorlunda. Jag vet inte om denna bok kommer finnas kvar hos mig om ett tag, vilket böcker som jag fastnar för gör. Så om jag ger den ett betyg så blir det 3/5.

,,,tre sammanvävda historier. Det finns i boken ”De som färdas om natten” av Armando Lucas Correa. Den är jobbig läsa ibland för sorgen ligger nära. Att livet inte blir som man tänkt och inte alltid kan planeras är också ett genomgående tema. Men det finns hopp. Och som någon annan skrivit så är det ett vackert språk i boken. Läser gärna fler böcker av denna författare.