Här sitter vi och döljer våra ansikten. Vi vill inte se, vi vill inte höra, vi vill inte veta. Ihopkrupna, dolda för världen. Världen den fina, den underliga och den i obalans. Men vi sitter tillsammans – det ger hopp. Det ger möjligheter. Det ger styrka.
Kul tolkning 🙂
Tack.