Så,,,då var två böcker lästa. Den ena är en som ingår i Akademibokhandelns läseklubb. Det är kul med en läseklubb för jag hittar böcker jag inte annars skulle funnit. Den andra är författad av en optimistkonsult som i livets slutskede valde att skriva en bok om att våga dö.
Jag uppfattar inte att boken är så mycket våga dö utan mer en reflektion över livet och vad som varit bra. Vad som gör var och en av oss till den ”egna” personen som vi blir. Eftersom jag är vagt bekant med båda personerna som skrivit boken och även så finns det händelser som har anknytning till min egen historia så uppskattar jag denna bok. Och det är en mycket optimistisk optimistkonsult som berättat sin historia.
Den andra boken är en viss feelgood bok som heter Fel sida älven. Trevlig, snabbläst och feelgood, tänker jag. Men skulle kunna läsa mer av samma författare.
Jag har kommit in i en läseperiod. Det kanske beror på vädret, kylan, som gjort att man inte har så stor lust med något annat än att kura ihop sig i soffan under en filt. Nyligen läste jag ut Åsa Hellbergs ”Kostermorden – Den femte dagen”. En deckar som utspelar sig på Kosteröarna och i Strömstad. Åsa Hellberg har jag läst tidigare men i feelgood genren. Det var en deckare i den mindre blodiga stilen och det tilltalade mig. En mordhistoria som blandades med polisens egna upplevda mord på maken ex antal år tidigare. Och allt sammanflätades på ett snyggt sätt i slutet. Om det blir fler Kostermord så kommer jag nog läsa även den boken.
Om jag nu lärt mig rätt så betyder det ”tärningen är kastad”. Vad innebär det för min del? Kanske kommer alla mina tankar som snurrat i mitt huvud ta sig vidare och göra att jag tar nya steg. Eller kommer jag att bli stående i det lugna, trygga boet precis som i Fia med knuff? Jag hoppas på det förstnämnda.
Får se om jag klarar fotoutmaningen 365 foton i år. Jag har varit med många år. Vill gärna klara av utmaningen men ibland får jag kämpa rejält. Blir inte så bra heller, tycker jag själv. Jag måste kanske skylla på min havererade hårddisk som ställt till det. jag har ännu inte lyckats återskapa alla bilder, det kommer ta tid.
………
Jag gillar också att läsa, förutom att fota. Vilket också fått stå tillbaka. Men det skyller vi på vår nya hund :-). Vi skaffade oss en hundvalp som vi lever för. Vi pratar med honom, vi pratar om honom, vi tänker på honom, vi planerar efter honom. Vi lever helt enkelt med honom…Vi tänker att han ska vara med oss länge så vi sätter gärna tiden i att umgås, uppfostra, promenera, träna osv. För då tror vi att vi får en fin hund.
Nu är Åzzi fem månader. Början till ”tonåring” och man ser dragen av vuxen hund. En ståtlig hund. Vi tränar inkallning, förtroende, ”fot”promenad utan drag osv. Det går framåt och med lite misstag här och där så känns det ändå som det går framåt. Åzzi är rumsren sedan en tid tillbaka. Superbra säga till, ett skall vid dörren. Och det har han utvecklat :-), när jag inte får uppmärksamhet så skäller jag till. – Då kommer ni ju och vi kan leka…