Hoppfull,,,(59av365+1foton)

Men hoppet finns. Ibland oss. Det lyser på många sätt. Människor visar omtanke, hjälper andra okända med handling, håller avstånd och följer rekommendationer. Det blir en lång kamp. Men det finns alltid hopp om andra tider. Vad som kommer att bli vår nya normala vardag får visa sig. Jag hoppas på mer omtanke, värme, närhet och kärlek i vår värld.

Tema 108 Hoppfull
Du kan se fler bilder på 365+1foton

Bunkring,,,(58av365+1foton)

Oron skapar rädsla. Rädsla för att inte överleva? Rädsla för att inte få hjälp? Rädsla för ensamheten? Vår reaktion blir att handla, ibland utan förklaring till varför vi handlar som vi gör, ibland följer vi andra. En del av oss har någon egen tro hur vi ska agera i detta. Men utanför och titta på kan man inte stå.

Eget tema 370 (4av52) Bunkring
Du kan se fler bilder på 365+1foton

Läst, läst och läst

Jag har läst och läst men inte lagt in mina tankar här. 

Tre böcker av olika karaktärer. Alla tre skrivna av en kvinna, två av svenska kvinnor. Jag har alltid haft en förkärlek för Marianne Fredrikssons böcker. Denna ”Enligt Maria Magdalena” är inte min favorit. Läsvärd men jag landar inte i boken, tyvärr. Språket är vackert och välskrivet. ”Träskkungen dotter” en helt annan genre. Spännande, obehaglig och trollbindande. Tycker kanske att den tappar sig på slutet. Historien om pappa och dotter, misshandeln och utsattheten gjorde att man fastnade i boken. Den parallella historien när pappan jagar dottern och när man inte vet vad den som nästan känner en bäst ska göra är skrämmande. Läser inte thrillers/deckare lika ofta nu som jag gjorde förr men denna var bra enligt mig. Och så kommer vi till en ny favoritförfattare för mig Karin Smirnoff. Språket och meningsuppbyggnaden i boken sätter en på prov i början. Sedan går det bra, det flyter på bra. En vardagsberättelse med allvarliga och obehagliga händelser blandas. Den är skrämmande som Träskkungen dotter men mycket mer verklig. Den ger ändå hopp på ett fint sätt med att familjen knyts ihop igen efter lång tid. Av dessa tre böcker så rekommenderar jag Karin Smirnoffs bok ”Jag for ner till bron”. Läs om du gillar vardagligheten med den grymhet som kan finnas där och om du tror på hur vi människor kan förlåta och gå vidare i livet trots allt. Jag har köpt de andra böckerna i serien för att läsa vidare. 

En resa,,,

Jag har varit på resa. Egentligen inte bara en resa utan flera. Mentalt och fysiskt. För ett par veckor sedan började vi med en kortare fjällvandringstur. Ett par nätter ute i det fria, uppe mot norska gränsen. Så skönt. Vädret växlade som sig bör i fjällen. Både fint, blåsigt och regnigt. Efter det ett par dagars arbete med en del spännande händelser, fotogrupp, vittne till vigsel m.m. Sedan bar det av till södra Europa. En vecka i Frankrike, i Provence området och besök i NIce.

Bilden är från Nice..

Efter en vecka i Frankrike for vi vidare till Venedig för att sedan ta oss upp till Gardasjön och ett besök på Monte Baldo. Två veckor med sol, god mat och många skratt. Det har även blivit många mil i bil. Många minnen, en del i fotografier andra i det själsliga minnet. Det kommer nog upp en del hör. Jag kanske ska säga att vi fick vara med på ett bröllop i Frankrike 🙂 vilket egentligen var anledningen till hela resan.

Må gott!

 

Att se sig omkring,,,

När man reser och ser sig omkring, även där man bor, upptäcks nya underbara platser. Och så många vackra platser det finns i vår värld. Jag gillar att resa iväg och att komma hem. Det jag inte gillar med att resa är att packa och packa upp. Även fast det är spännande och längtansfullt inför en resa så är inte packandet något som ger mig tillfredsställelse. Men om man bortser från detta så älskar jag att resa både nära och långt bort. Jag tycker om att inte alltid veta allt innan jag reser eller åker till en plats. Min sambo och jag tar en biltur ibland, helt planlös. Gillar man att fota så kan det vara spännande. Nu söker vi ofta fågellivet eller natursköna platser. Att se årstidsväxlingarna i naturen är också trevligt. Vissa vägar har vi åkt många gånger, men vet ni, jag känner inte alltid igen mig…:-)

Jag har en sida här på min blogg som heter ”Att se sig omkring,,,” finn under fliken fotografier där jag har en del foton från olika platser, nära och längre bort, som jag besökt. Närmast i tiden har jag varit i Edinburgh, Skottland,Höga kusten, Sverige och Ranua, Finland och så i vår stuga i Norrbotten. Snart stundar Provenceområdet i Frankrike, Venedig i Italien och en fjällvandring.

Köpenhamn

Utmanande läsning,,,

Jag har läst Paradis, som är Toni Morrisons första roman efter att hon erhöll Nobelpriset 1993. Min bokhylla innehåller både nya och äldre romaner som inte hunnit läsas. Denna gav jag mig på eftersom jag helt plötsligt såg boken. Jag har tagit god tid på mig att läsa boken och jag tror den vunnit mer om jag sträckläst. På grund av detta blev den svår att hänga med i. Den vann mer i slutet, som så många böcker gör. Det författaren beskriver är alltid aktuellt, relationer, trygghet och hur vi människor fungerar i grupp och våra tankar som ingen annan känner. Boken börjar med en hemsk händelse och nystar sedan upp händelsen genom människorna som är inblandade, en och en. Jag hade tyvärr svårt hålla isär alla människor och händelser vilket gjorde att jag tror jag tappade en del. Kanske ger jag mig på en ny bok av Toni Morrison men innan dess så blir det något annat.