Vårvintern fortsätter, vädret i april är som ett ”Aprilväder”. Och jag har äntligen lyckats plantera sticklingar. På grund av tidigare missar planterar jag massor. Och det blir massor detta år, i alla fall av tomatplantor. Det finns annat som aldrig visar sig. Men skam den som ger sig.
Jag har fördelen av att kunna resa i mitt jobb, oftast i Norrbotten. Det innebär att jag besöker Kiruna bla då och då. Staden där jag vuxit upp. Staden är i omvandling, min barndoms stad försvinner sakta och en ny uppstår. Det är intressant att följa.
Sedan många år så är jag med i en fotogrupp. Vi träffas ganska många gånger under året och vi försöker anordna olika resor, fototräffar gemensamt. I år fick vi till en kväll med porträttfotografering. Det är en grupp som jag uppskattar mycket. Det är inte bara fotot vi delar utan stora delar av våra liv och det som händer.
Och att vara farmor/mormor innebär att helgerna med barnbarn kan bli sjukhelger. Då är det mest vila i säng. En annan del av livet är att ibland försvinner människor hastigt. En sorg när detta händer.
