Jag har läst och läst men inte lagt in mina tankar här.
Tre böcker av olika karaktärer. Alla tre skrivna av en kvinna, två av svenska kvinnor. Jag har alltid haft en förkärlek för Marianne Fredrikssons böcker. Denna ”Enligt Maria Magdalena” är inte min favorit. Läsvärd men jag landar inte i boken, tyvärr. Språket är vackert och välskrivet. ”Träskkungen dotter” en helt annan genre. Spännande, obehaglig och trollbindande. Tycker kanske att den tappar sig på slutet. Historien om pappa och dotter, misshandeln och utsattheten gjorde att man fastnade i boken. Den parallella historien när pappan jagar dottern och när man inte vet vad den som nästan känner en bäst ska göra är skrämmande. Läser inte thrillers/deckare lika ofta nu som jag gjorde förr men denna var bra enligt mig. Och så kommer vi till en ny favoritförfattare för mig Karin Smirnoff. Språket och meningsuppbyggnaden i boken sätter en på prov i början. Sedan går det bra, det flyter på bra. En vardagsberättelse med allvarliga och obehagliga händelser blandas. Den är skrämmande som Träskkungen dotter men mycket mer verklig. Den ger ändå hopp på ett fint sätt med att familjen knyts ihop igen efter lång tid. Av dessa tre böcker så rekommenderar jag Karin Smirnoffs bok ”Jag for ner till bron”. Läs om du gillar vardagligheten med den grymhet som kan finnas där och om du tror på hur vi människor kan förlåta och gå vidare i livet trots allt. Jag har köpt de andra böckerna i serien för att läsa vidare.
