Idag på vår hundpromenad så började vi tala om våren och dess ljus. Just nu får man skynda sig njuta av det vinterljus som uppstår under dagen. Svårare när man jobbar men för varje dag ökar tiden för dagsljuset. Längtar till ljusa dagar,,,
,,,är kallt och enligt prognosen ska det hålla i sig med denna kyla ett bra tag till. -25 grader och ut måste vi. Vår Åzzi är inte så känslig för kylan och gillar snön. Så det är bara klä på sig och gå ut. 🙂
Där bjuds det på ett och annat. En del passar de små men inte allt. En av mina nya favoriter är en smördegspizza med ädelost, päron och valnötter. Enkel och god men kanske mer vuxensmak än för den yngre skaran.
En familjemiddag där alla inte kunde vara med pga sjukdom. En årstradition till jul.
Årets bok som jag läst får bli en klassiker ”Kollektivt självmord” av Aarto Paasilinna. En burlesk, makaber historia som kanske en del tycker är konstig men jag tycker är underhållande.
Årets upplevelse blir en resa till Porto. Denna resa har stått på min bucketlist ett tag och nu blev den av. En resa att rekommendera om man vill ha lite av allt; sol, turister, gamla byggnader, mycket promenader m.m.
Årets nykomlingar är två. Dels vårt yngsta barnbarn Leon som föddes i december förra året. Leon och jag har börjat bygga upp en relation som känns härlig. Vi leker och myser tillsammans ett par gånger i månaden. Härligt! Den andra nykomlingen är vår nya hund; tollaren ”Åzzi”. Åzzi är han som gjort att vi inte hinner med så mycket annat än…Åzzi. Vi får lägga ner tid och det är kul.
Årets matminne är som vanligt svårt. Men kan nog påstå att matminnena är sådan som ätits hemma. Vi har gjort god mat och vi utvecklas i detta gebit.
Kollade in min lista på vad som önskas och nu när jag ska göra samma ”det här vill jag göra mer/ha kommande år” så inser jag hur lika det är. Men det är ändå bra få det sagt.
Arbeta mindre – färre timmar – redan påbörjat denna resa
Umgås mer med barnbarnen och deras familjer
Träna mycket med vår nya hund
Träna mer själv – en till två gånger i veckan på gym är önskvärt. Steg får jag med hundpromenader nu
Att min syster och min häst ”Mo Salah” får ett skadefritt år med härliga tävlingar
Minska vårt matsvinn – som redan påbörjats och förbättrats – tycker jag
Jag ser fram emot att börja planera min trädgårdsodling snart, umgås mer med vänner och familj, läsa mer och framför allt fota. För mig är denna utmaning just det jag behöver för att hålla i gång detta fotande.
På Tornehamns kyrkogård finns ett kors för Anna, Norge. Men är det Svarta Björn, legenden från Rallartiden, eller är det den lilla flickan som dog tidigt som också hette Anna? Svarta Björn är en känd profil i rallartiden. En kvinna som befann sig bland rallarna och arbetade som kocka. Det var säkerligen ett tufft liv.
På samma kyrkogård som Anna så vilar min morfars farbror som var en av rallarna som byggde järnvägen. Vi har besökt denna plats ett antal gånger. Men om honom vet jag knappt något. Dessa män och kvinnor kom till en bygd och byggde en infrastruktur som håller än i dag och som är viktig för vårt samhälle. Malmen färdas över gränsen varje dag och fraktas sedan till andra delar av världen. Detta är en grundstomme i vårt samhälle.
September månad bestod av en trevlig utflykt med fotogänget. Bilden på oss tillsammans är tagen av Teresa Rautio. Äntligen kom vi iväg och vädret var bra, färgerna flödade om än med mindre rött inslag än förväntat. Resan gick till Abisko.