I år har vi gästats av den kända fjärilen Amiralen. Det är enligt uppgift inte alltid så gott om dem hos oss häruppe i Norr, men i år såg man flera stycken av dem.
Jag inser, jag är långt från mål i utmaningen och törs inte räkna dagarna som är kvar. Men jag har bilder bara tiden räcker till. Så än ger jag inte upp. Just nu verkar jag befinna mig mitt i sommaren i min bildskörd. Ton i ton är det på en plats i vår stugträdgård. Där randgräset växer. Grönt i flera toner.
Perfektion betyder fulländning, fullkomlighet. Ibland känns det som att jag strävar efter perfektion i bilderna vilket är svårt uppnå. För vad är fulländning/perfektion i en bild? En tekniskt bra bild vilket kanske skulle innebära perfekt skärpa, färgerna helt rätta. Eller är den bästa komponerade bilden den mest fulländade. Eller är det så att allt är i betraktarens öga och då blir det många saker eftersom vi alla har så många olika åsikter. Här lägger jag in en bild som tekniskt sett troligtvis är katastrof, kompositionen kanske är något bättre och vad den betyder för betraktaren vet jag inte. Men jag själv som fotat tittar på bilden och funderar; gillar, gillar inte. Och jag har nog inte bestämt mig ännu, perfekt eller inte.
Ett orangeri – ett härligt uterum för människor och växter. I år har det varit riktigt varmt så att sitta i rummet har nästan varit för mycket. Men det är fint och växer bra därinne.