I år har vi gästats av den kända fjärilen Amiralen. Det är enligt uppgift inte alltid så gott om dem hos oss häruppe i Norr, men i år såg man flera stycken av dem.
Ett av naturens mästerverk, en Rosenrot. När vi fjällvandrar varje höst så ser vi dessa uppe i fjällen. När jag fick en växt av en bekant som presenterades som en växt från den fjällby där jag är uppväxt insåg jag inte att det var en rosenrot. Efter två år i rabatten såg den ut så här i år. Jag gillar den, dels därför den är vacker och även för att den får mig att längta efter vandring. Den ger så fina minnesbilder. Så för mig är rosenroten ett av naturens mästerverk.
För ett tag sedan såg det ut såhär i träden. Nu är vi på väg mot den mörka årstiden. Jag gillar årstider, det sker en förändring. Det växer och dör, lägger sig till vila och återuppstår.
Att hitta rätt när allt verkar lika, allt ser likadant ut – då gäller det ha ett mål i sikte – kanske en dröm eller en bild långt därframme. Vilket är tranans mål?
