kämpar fågelmamman för att komma vidare utan att dras med i forsarna. Hon paddlar för glatta livet. Fågelungarna glider på något sätt lugnt bakom mamman. De glider in mot ett stenparti och är på torr mark. Skyndar sig in i gräset medan mamman vaktar.
Så syns de små duniga storspovsungarna på åkern. De har klarat sig i så- och slåttertiderna. Men mamma måste nu vakta dem för andra faror. Ungarna är på åkern, mamma står vid vägen. Tror nog inte att bilarna ska köra in på åkern men vem vet,,,
Har någon gång hört en läkare/forskare säga att vi som män och kvinnor har mer likheter än olikheter. Tror detta handlade om hjärnan. Om vi skulle tänka så i stället för att se olikheterna som ett problem eller utmaning, hur skulle det då bli? Två gräsänder, lika men olika. Hanen i sin vackra dräkt, honan lite tråkigare färger. Båda behövs för att överleva. Så vi är alla viktiga.