Åzzi har nu gjort intåget i unghundsvärlden. Bland annat har stort behov av närhet uppstått. På kvällen när tröttheten infinner sig så skäller han tills någon av oss i familjen sätter sig på golvet och då ska han upp i famnen (så liten som han är, ca 24 kg :-)) och sen biter han fast i armen och där sitter man. Bänkad för ett tag framöver…
