Nu är vi i tiden när ljuset återvänder, kvällarna blir längre och det kan vara ett underbart krispigt ljus. Tror det beror på hur solens strålar är vinklade mot horisonten och att alla löv inte slagit ut, löven som silar ljuset och gör det mjukare. Det är vad jag tror och tänker, men vad vet jag, jag gissar bara. Men kvällarna är magiska.
,,,när man ser årets första Tofsvipa och Storspov.
Då infinner sig min vårkänsla och längtan till sommaren. Mitt i det bruna gräset där snön nyss försvunnit kliver de fram. Färgerna i deras dräkter är så vackra.
En person vars liv tog slut för tidigt. Mitt i livet och med en stor familj som växer med nya partners och barnbarn. Veronica som med sin sociala förmåga fyllde en hel kyrka med människor som saknar och sörjer.
Vi människor har hittat ett sätt att samlas gemensamt för att se att detta verkligen är sant, för att tillsammans ta sig igenom förlusten, som i en ritual får tänka på minnena, gråta och trösta för att sedan gå vidare i livet. Med fina minnen.
