Det sägs att vår vårvinter häruppe i norr är den femte årstiden. Intressant, och det är en fin årstid. Den ger känslan för ljuset som kommer, värmen och den fina tid då allt blomstrar. Fåglarna anländer till de små öppna vakarna. Som här. Men än har de inte kommit. Snart, snart,,,är de här.
Att få vandra i morgonljuset nu på våren är underbart. När det biter lite i kinderna för att vinden blåser och det knarrar under skorna och sakta se morgonljuset stiga. Även Cinto, den vita herdehunden njuter.
En morgon tittar vi ut genom fönstret mot vår skog ovanför husen. Där ligger två älgar och vilar. Dessa två älgar har vandrat genom bostadsområde för bostadsområde. Tur vi inte har vår vita herdehund hos oss. Det kan bli ett tufft möte. De är orädda och mest nyfikna ser det ut som. Skogens konung! Mäktigt.
Nu börjar ljuset återvända tidigt på morgonen också. Det är skönt se solen igen, känna dess värme på kinderna. Då förstår jag att det finns en ny, ljusare tid igen.
Det känns som vi svenskar fascineras av extremväder, väldigt varmt, kallt, blåsigt, storm. Detta är efter månadens (januari) snöoväder och kyla (-30 grader). Det ljusnar, det är fortfarande kallt men snön har lagt sig. Om man kan tyda molnformationer är det säkert någon som vet vilken dag det ska bli.