Nja, inte riktigt vit längre. Men har man varit med i närmare sju år så blir man lite tunn i kroppen, lite svårt tvätta mellan gångerna (en rädsla att inte hålla) men ack så viktig. Som en barnvisa heter du också: Bäbä
En person vars liv tog slut för tidigt. Mitt i livet och med en stor familj som växer med nya partners och barnbarn. Veronica som med sin sociala förmåga fyllde en hel kyrka med människor som saknar och sörjer.
Vi människor har hittat ett sätt att samlas gemensamt för att se att detta verkligen är sant, för att tillsammans ta sig igenom förlusten, som i en ritual får tänka på minnena, gråta och trösta för att sedan gå vidare i livet. Med fina minnen.
Vi behöver alla få tröst ibland. Som liten finns självlysande nappar. De vilar först i solen, suger åt sig ljuset och på kvällen hittas det till både de små och storas stora tröst.
,,,min dag att bli ompysslad. Hos frisören, vilket sker ca sex gånger per år. Vi är inte riktigt överens jag och frisören om frisyren. Men jag väljer att ha tillit till någon med större kompetens än jag har i detta. Så han får bleka mitt hår (eller som en kollega sa ”har du doppat huvudet i klorin”), han får klippa så att det till slut ska bli en ”page” vilket jag svurit på att jag aldrig ska ha. Och han får sälja på mig medel som jag inte visste jag behövde. Men det är min stund i livet när jag blir ompysslad och det är skönt. En stund där jag bara sitter och låter någon annan bestämma…
