Jag älskar att läsa böcker. Under en längre tid har det inte blivit så mycket bokläsning men nu har jag kommit igång igen. Det blir lite olika typer av böcker och ibland har jag gjort ett köp som jag tror ska vara något annat än det är.

För ett tag sedan läste jag en bok om språkets uppkomst, eller egentligen kommunikationen. Intressant och min slutsats blir att det är barnen eller vår fortlevnad som har utvecklat vår kommunikation. Tore Jansson, professor, har en teori som ger ett perspektiv på vår kommunikation.

Jag tog en bok som Kristin Hannah skrivit. Himmel över Alaska. En helt annan typ av bok. En roman om familjerelationer, beroende och kärlek. En familjs flytt till Alaska där utmaningarna är många både utifrån och även inifrån. Jag började lätt och när jag nått mitten av boken sträckläste jag för jag ville veta slutet. Blev en sen natt. Eller en tidig morgon 🙂

Språken före historien – av Tore Jansson

Himmel över Alaska av Kristin Hannah

So many books, so little time.

Jag har läst Shuggie Bain av Douglas Stewart under påsken. En bok som började trögt men efter några kapitel så var jag fast. Fast i världen av alkohol, barn mitt i missbruk, att vara annorlunda och ett hopp om ett bättre liv. Den rör sig kring familjen Bain och speciellt Shuggie, det yngsta barnet. Hur de vill stötta sin mamma och hoppas att allt ska vända. Oerhörd kärlek till sin mamma trots alla missöden. Läsvärd. 

,,, har jag läst böcker som:

Kärleken till livet, Marie Fredriksson av Helena von Zweigbergk –  En bok ur verkliga livet som berörde mig starkt. En popstjärna med mycket pengar och livet tar ändå sina egna vägar. En stark person som lever mitt i ett kaos och ända är så lugn. Mycket stark och trösterik.

Dotterns berättelse av Armando Lucas Correa –  Även denna var en bra bok. Om vägar i livet som blir som de blir pga slumpen.  Att skilja på döttrarna var ett val. Hur det sedan blev var en slump. Rekommenderas.

Förändring som tillstånd av Bo Ahrenfeldt – förändringar i organisationer är ett tillstånd. Vi lever hela tiden i förändring, organisationer också. Hur ser man då att det går som man vill.

Morgon i Jenin av Susan Abulhawa – den första bok som jag läst som gett ett perspektiv från en palestinsk familjs synvinkel på en konflikt från västbanken som jag inte riktigt förstått. Intressant och lärande.

Niceville av Kathryn Stockett – en bok som jag sträckläste. En bok om svarta kvinnors arbete som hembiträden under 50-talet.  Tror att boken har blivit film, stämmer det ska jag se den.

Jag har läst och läst men inte lagt in mina tankar här. 

Tre böcker av olika karaktärer. Alla tre skrivna av en kvinna, två av svenska kvinnor. Jag har alltid haft en förkärlek för Marianne Fredrikssons böcker. Denna ”Enligt Maria Magdalena” är inte min favorit. Läsvärd men jag landar inte i boken, tyvärr. Språket är vackert och välskrivet. ”Träskkungen dotter” en helt annan genre. Spännande, obehaglig och trollbindande. Tycker kanske att den tappar sig på slutet. Historien om pappa och dotter, misshandeln och utsattheten gjorde att man fastnade i boken. Den parallella historien när pappan jagar dottern och när man inte vet vad den som nästan känner en bäst ska göra är skrämmande. Läser inte thrillers/deckare lika ofta nu som jag gjorde förr men denna var bra enligt mig. Och så kommer vi till en ny favoritförfattare för mig Karin Smirnoff. Språket och meningsuppbyggnaden i boken sätter en på prov i början. Sedan går det bra, det flyter på bra. En vardagsberättelse med allvarliga och obehagliga händelser blandas. Den är skrämmande som Träskkungen dotter men mycket mer verklig. Den ger ändå hopp på ett fint sätt med att familjen knyts ihop igen efter lång tid. Av dessa tre böcker så rekommenderar jag Karin Smirnoffs bok ”Jag for ner till bron”. Läs om du gillar vardagligheten med den grymhet som kan finnas där och om du tror på hur vi människor kan förlåta och gå vidare i livet trots allt. Jag har köpt de andra böckerna i serien för att läsa vidare. 

Enligt Maria Magdalena – av Marianne Fredriksson

Jag for ner till bron av Karin Smirnoff

Träskkungens Dotter av Karen Dionne

Jag har läst Paradis, som är Toni Morrisons första roman efter att hon erhöll Nobelpriset 1993. Min bokhylla innehåller både nya och äldre romaner som inte hunnit läsas. Denna gav jag mig på eftersom jag helt plötsligt såg boken. Jag har tagit god tid på mig att läsa boken och jag tror den vunnit mer om jag sträckläst. På grund av detta blev den svår att hänga med i. Den vann mer i slutet, som så många böcker gör. Det författaren beskriver är alltid aktuellt, relationer, trygghet och hur vi människor fungerar i grupp och våra tankar som ingen annan känner. Boken börjar med en hemsk händelse och nystar sedan upp händelsen genom människorna som är inblandade, en och en. Jag hade tyvärr svårt hålla isär alla människor och händelser vilket gjorde att jag tror jag tappade en del. Kanske ger jag mig på en ny bok av Toni Morrison men innan dess så blir det något annat.