I år tänkte jag överraska  mig själv. Överraska mig med att jag klarade utmaningen 365+1foton, alla dagar :-). Och visst blev jag överraskad på ett helt annat sätt än jag förväntade mig. Vi, familjen, förlorar en mor, mormor och svärmor. Allt stannar upp, känslan av sorgen infinner sig sakta efter chocken. Jag vill minnas viktiga saker, jag försöker fota minnena och inser hela tiden att det saknas någon i bilden. Kanske kommer bilderna att ge mig mer om ett tag, när jag minns med glädje och inte som nu, med oerhörd saknad och sorg. Jag hoppas det. Men just nu checkar jag ut från utmaningen för i år. Jag ger det en ny chans nästa år.

Lev livet väl!